Önskan.blogg.se

Denna blogg handlar numera om mitt liv som mamma och allt som hör till :)

Utanförskap

Kategori: Allmänt

Ja det kan låta konstigt. Men som barnlös i min ålder hamnar man lite utanför. Det är svårt att komma in i en ny gemenskap utan barn, något vi märkt sen vi flyttade. Jag känner knappt igen en granne och vi har bott här i ca två år. Det skulle vara så enkelt om vi hade barn att bara gå till lekparken tillexempel och prata med de andra föräldrarna. De flesta grannarna jag pratat med är hundägarna och de flesta är 50+.

Nästan alla ens vänner har ett, två eller tre barn. Dom har lärt känna andra föräldrar i olika föräldragrupper, genom förskolan och genom att barnen skaffar kompisar. Och dom har ju så mycket gemensamt! Barnen! 
Dom träffas och umgås i lekparker, åker till lekland tillsammans, samkör till babysång och babysim. Och vart passar jag in? Ingenstans i ovanstående. Skulle jag börja stå och hänga i olika lekparker så skulle nog farbror blå komma och plocka in mig


 , -"Det står en läskig kvinna och kollar in oss!" :)
Självklart så förstår jag att barnen är det viktigaste i ens liv och att man gärna umgås med likasinnade småbarnsföräldrar som är i samma livssituation och förstår vad man går igenom, som kan komma med tips och som tycker det jätteintressant att diskutera konsistens på avföring, snorkråkor och så vidare.
För om jag ska vara helt ärlig så stänger mina öron av så fort sådana ämnen kommer upp i ett samtal, likaså med "vilket blöjmärke är bäst" och den ständiga redovisningen(?!) hur lite/mycket nån sover. Om vi håller oss kvar vid det ämnet en stund, sömnen. Varför är det så viktigt att berätta hur lite/mycket man får sova? Och ibland blir det nästan som en tävling "ja men du fick då sova 4 timmar i sträck, jag blev väckt efter 3 timmar" (samtal föräldrar emellan) och när jag då fliker in att jag sov i 10 timmar får jag onda ögat, What?! Trodde ju att jag vann tävlingen! Tydligen inte ;)

En liten påminnelse till er alla föräldrar där ute, glöm inte bort era barnlösa kompisar! Vi vill fortfarande finnas i era liv.

Kommentarer

  • Bimsan säger:

    Inte trodde du väl på allvar att du "vann" genom att berätta att du sovit 10 timmar?

    Varje fas i livet innebär såväl innanför- som utanförskap. Olyckligtvis - men också ibland lyckligtvis - finns det också faser som man aldrig blir delaktig i. Jag tror inte att du skulle vilja vara delaktig i den fas i livet som jag befinner mig i, även om den innefattar två barn. De är givetvis det viktigaste i mitt liv; jag skulle, utan att överdriva, kunna säga att de är den enda anledningen till att jag själv lever idag. Jag lovar att du inte skulle vilja byta med mig. Jag vet att ingen av grannarna, inga släktingar, inga vänner, skulle vilja vara där jag är.

    Det är också utanförskap. Jag har ett stort hus, en sommarstuga, en stor och bra bil, en båt, en bra inkomst, pengar på banken och, som sagt, två barn. Jag sover minst åtta timmar varje natt - tack vare Stilnocht. Ingen skulle vilja byta med mig ändå.

    Så är det.

    Svar: Oj, vart ska jag börja!? Nä jag trodde inte "på allvar" att jag vann tävlingen... Är du dum på riktigt eller läste du kanske för fort eller utan glasögon? Du kanske missade smileyn efter meningen och att hela texten genomsyras av ironi och att det är skrivet med glimten i ögat, som de flesta av mina blogginlägg.
    Jag forsätter, när har jag sagt att det inte finns andra olika sorter av utanförskap? Många hamnar tyvärr utanför på grund av till exempel sexuell läggning och etnicitet men detta är inget som jag skriver om i min blogg, precis,MIN blogg, jag skriver om ofrivillig barnlöshet om du nu missat det. Och vad snackar du om att jag inte skulle vilja vara "delaktig i den fas i livet" som du befinner dig i? För det första så känner jag mest troligt inte dig så nä, varför skulle jag vilja vara delaktig i ditt liv? För det andra så berättar du ju inte vad det handlar om så då kan jag ju inte ta ställning. Tydligen känner du ett behov av att framhäva att du har mycket pengar, barn, båt med mera, varför? Ska jag bli imponerad? Sen bidrar du ju själv bara till min bild om tävlande/jämförande mammor "jag sover åtta timmar per natt" och dessutom med hjälp av Stilnocht, oj vann du nu?!
    Nä LÄS inlägget igen och sluta vara så bitter!

    Jeanette
    Jeanette

    2013-09-24 | 23:56:20
  • Sara säger:

    Så skönt det var att läsa ditt inlägg, det är precis så jag och min man känner oss.
    Vi har så många kvällar/nätter som vi bara gråter och längtar tills den dagen vi får gå till lekplatsen med vårt blivande lilla liv. Men den som väntar på något gott... Försöker vi iallafall intala oss varenda gång.

    Jag håller alla tummar och tår för er!

    2014-01-14 | 21:57:48
Kommentera inlägget här: