Det blir en tidig morgon imorgon, väckaren ringer 05:45, inte helt ok på en lördag! Men vi ska ju till Lycksele så då är det ju värt besväret :) Det är marknad där i helgen så en eller två Langos lär nog slinka ner i magen. Fortfarande inte känt av bebis i magen men det ska visst vara helt normalt, ultraljudet känns långt borta men snart kan vi säga "bara en vecka kvar" och om jag ska försöka se det från den positiva sidan så ju längre fram UL blir, om det visar att allt är ok med bebben, desto större chans att den verkligen har tänkt överleva. Om vi gjort UL för ca två veckor sen skulle jag säkert redan hunnit bli orolig igen. Åh, tänk om man kunde ha en Big Brother-kamera i magen så man alltid kunde kolla läget när man blev orolig.
Fick lyssna på lillhjärtat igår hos barnmorskan, så underbart! Alla mina värden var bra och bebben lever så nu är nästa hållpunkt ultraljudet. Var hos sjukgymnasten idag för att få tips på hur jag kan underhålla ryggen och bäckenet så inte diskbråcken börjar spöka igen.
Efter fem år som ofrivilligt/oförklarligt barnlöshet, två misslyckade IVF:er och en FET så kom han äntligen, vår älskade lilla Henry. Vi kan inte vara lyckligare!
Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva detta så till alla er som kämpar, ge inte upp!
Köpte en liten tavla förra året med en sån fin text och som verkligen passar;
Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid