Haft en riktigt slappardag idag. Tog sovmorgon och sen läste jag lite läxa som ska redovisas imorgon. Avslutade dagen med en kvällspromenad runt byn. Kom äntligen ihåg att fota gamla sågen som är så fin men väldigt spöklik. Jag är helt övertygad om att det bor ett gäng spöken där ;)
Efter fem år som ofrivilligt/oförklarligt barnlöshet, två misslyckade IVF:er och en FET så kom han äntligen, vår älskade lilla Henry. Vi kan inte vara lyckligare! Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva detta så till alla er som kämpar, ge inte upp! Köpte en liten tavla förra året med en sån fin text och som verkligen passar; Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid