Vaknade av magont vid halv sju. Jaha nu är mensen här igen :/
37 månader, 37 misslyckanden, har vi genomlidit...
Försökte dra ihop ett tjejgäng för att fara på hockey nästa vecka, det gick bra, vi blev 5 st. Tyvärr så har jag tenta uppe i Luleå den eftermiddagen så jag hinner ju mest troligt inte hem i tid... Bra där!
Efter fem år som ofrivilligt/oförklarligt barnlöshet, två misslyckade IVF:er och en FET så kom han äntligen, vår älskade lilla Henry. Vi kan inte vara lyckligare! Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva detta så till alla er som kämpar, ge inte upp! Köpte en liten tavla förra året med en sån fin text och som verkligen passar; Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid