Nästan alla ens vänner har ett, två eller tre barn. Dom har lärt känna andra föräldrar i olika föräldragrupper, genom förskolan och genom att barnen skaffar kompisar. Och dom har ju så mycket gemensamt! Barnen!
Dom träffas och umgås i lekparker, åker till lekland tillsammans, samkör till babysång och babysim. Och vart passar jag in? Ingenstans i ovanstående. Skulle jag börja stå och hänga i olika lekparker så skulle nog farbror blå komma och plocka in mig

, -"Det står en läskig kvinna och kollar in oss!" :)
Självklart så förstår jag att barnen är det viktigaste i ens liv och att man gärna umgås med likasinnade småbarnsföräldrar som är i samma livssituation och förstår vad man går igenom, som kan komma med tips och som tycker det jätteintressant att diskutera konsistens på avföring, snorkråkor och så vidare.
För om jag ska vara helt ärlig så stänger mina öron av så fort sådana ämnen kommer upp i ett samtal, likaså med "vilket blöjmärke är bäst" och den ständiga redovisningen(?!) hur lite/mycket nån sover. Om vi håller oss kvar vid det ämnet en stund, sömnen. Varför är det så viktigt att berätta hur lite/mycket man får sova? Och ibland blir det nästan som en tävling "ja men du fick då sova 4 timmar i sträck, jag blev väckt efter 3 timmar" (samtal föräldrar emellan) och när jag då fliker in att jag sov i 10 timmar får jag onda ögat, What?! Trodde ju att jag vann tävlingen! Tydligen inte ;)
En liten påminnelse till er alla föräldrar där ute, glöm inte bort era barnlösa kompisar! Vi vill fortfarande finnas i era liv.