Är nu i tredje och sista trimestern. Känns otroligt att vi kommit så här långt och att vi ska på IKEA till helgen och handla bebisgrejer. En resa jag längtat efter i många år.
Just nu är jag förkyld med feber, inte så kul i vanliga fall och absolut inge kul när man är gravid.
Efter fem år som ofrivilligt/oförklarligt barnlöshet, två misslyckade IVF:er och en FET så kom han äntligen, vår älskade lilla Henry. Vi kan inte vara lyckligare!
Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva detta så till alla er som kämpar, ge inte upp!
Köpte en liten tavla förra året med en sån fin text och som verkligen passar;
Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid