Försöker sätta ordentliga rubriker på mina inlägg nu då jag har letat igenom mina gamla inlägg för att hitta hur det kändes förra försöket. Lite jobbigt att gå igenom varje inlägg för att kunna hitta det jag söker. Tyvärr så hade jag inte skrivit någonstans hur stor äggblåsorna var förra gången så jag har inget att jämföra med.
Men denna gång var den största på vänster sida 9 mm och 11 mm på höger, utifrån vad denna läkare kunde se. Får höra vad kliniken säger när dom ringer idag.
Just nu är jag inne i en depp-period där jag känner mig ledsen hela tiden. Allt känns bara så orättvist! Jag vill bara skrika,svära, slå och hata någon! Men vem ska jag hata? Det är ju ingen som har gjort något, det bara är som det är...tyvärr...
En bidragande faktor som gjorde mig ledsen idag var att det var samma läkare som utförde detta ultraljud som i januari upptäckte att tvillingarna var döda. Jag fick vara i samma rum, ligga i samma gyn-stol och stirra i samma tak.
Ibland slås jag av tanken att bara ge upp, att nu skiter vi i det här, vi plågar bara oss själva och hur många nederlag kan en människa ta? Men jag kan inte tänka mig ett liv utan barn så det är bara att bita ihop och kämpa på.
Efter fem år som ofrivilligt/oförklarligt barnlöshet, två misslyckade IVF:er och en FET så kom han äntligen, vår älskade lilla Henry. Vi kan inte vara lyckligare!
Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva detta så till alla er som kämpar, ge inte upp!
Köpte en liten tavla förra året med en sån fin text och som verkligen passar;
Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid
Bloggadress: http://www.hael.blogg.se